Iphone
31 mars
Jag har införskaffat mig en Iphone. Som Apple-freak är det ett naturligt steg att ta. Mina tre söner har förstås redan var sin, de älskar den och har pikat mig för min gamla Ericssontelefon.
Jag vill bara säga en sak: Vilken magnifik manick! Jag har förälskat mig i en telefon. Den sköter det mesta av det jag behöver. Den synkar med min dator så att jag har ordning på mina kontakter, min kalender, min e-post, min musik, mina videoklipp, m m. Jag kan ladda dokument från datorn till en sajt på nätet och kolla dessa dokument i min telefon.
Det slår mig vilket fantastiskt verktyg detta är för skolan. Mobiltelefoner är sannerligen inte längre ett hot i skolans miljö utan en otrolig möjlighet och det blir oftast billigare än att utrusta alla med en dator.
Med en Iphone kan eleverna spela in intervjuer (via en s k App som heter Italk) och givetvis kan de ta bilder. En Iphone hittar var du befinner dig, och du och dina elever kan med en knapptryckning, via Wiki Me läsa allt om historiska byggnader och platser som ni just är i närheten av.
Man kan skriva e-post, brev och rapporter i den och skicka till en server för utskrift. Givetvis finns det en kalkylfunktion, måttjämförelser, valutajämförelser m m och självklart kan man gå ut på Internet och Googla vad som helst. På YouTube finns lektioner om olika begrepp att ladda ner och kolla på. Du ser det lätt på Iphones relativt stora skärm
Mobiltelefoner kan snart ersätta de flesta datorer, Smartboards och liknande som skolans personal just har upptäckt och tror att de behöver. Det är ingen ersättning för en lärobok, men ett utmärkt komplement. Låt någon fantast visa dig. En ny värld öppnas för dig och du kan ha den i fickan.
16 mars
Ett av skolans traditionella uppdrag har varit att förmedla det svenska kulturarvet. Det vållar problem när skolan har blivit alltmer multikulturell. Ungefär vart femte skolbarn har en icke-svensk bakgrund. Vi satsar på att introducera barnen/eleverna i kulturer från andra länder. Vi satsar på hemspråken. Allt detta är gott och väl. Men var finns balansen mellan att överföra det svenska kulturarvet och respekten för och viljan att lära känna andras kulturarv?
Som amerikan, bosatt i Sverige sedan länge, förundras jag och skäms lite över hur amerikaniserad den svenska kulturen har blivit när det gäller bl a den idrott, musik och litteratur som svenska barn får ägna sig åt. Via musik kan man lära sig engelska, men ska man ignorera alltmer av den svenska sångkonsten för att ägna sig ännu mer åt popindustrins engelska?
Jag går ofta förbi en park där elever från en gymnasieskola ibland håller lektioner utomhus. De spelar baseboll, amerikansk fotboll, rugby, cricket och frisbee. Inget fel med det, men det är inte precis sporter som tillhör det svenska kulturarvet.
Jag säger inte det här för att jag tycker det var bättre förr. Som invandrare i Sverige är jag knappast den som inte begriper fördelarna med att ha ett mångkulturellt samhälle. Jag menar bara, att vi inte får glömma bort att också i framtiden förmedla det svenska kulturarv som traditionellt sett alltid har varit ett av skolans allra viktigaste uppdrag.
Så därför tycker jag att det är dags att fundera på hur ni på din skola ska visa vårt svenska kulturarv, dess traditioner och seder. Diskutera med din personal och med föräldrarna. Våga utmana. Det handlar om skolans uppdrag. Hur vill vi ha det? Vad är viktigt? Vad vill vi behålla? Vad vill vi föra vidare?
Öka undervisningens kvalitet
5 mars
Nyligen lyssnade jag på Jan Larsson, Göran Perssons tidigare statsråd. Numera arbetar Jan på McKinsey Consulting, ett av världens mesta välansedda och största konsultföretag. De har resurser att göra mycket stora undersökningar.
2007 publicerade McKinsey en rapport som försökte analysera hur vissa skolsystem har lyckats lyfta sig runt om i världen. Syd Korea och Singapore är goda exempel på skolsystem som har de senaste tio-femton åren börjat visa upp mycket bättre resultat på internationella undersökningar. Det rör sig i England just nu. Finland vet vi ligger i topp.
Vad är det gemensamma nämnare? Jo, man satsar på lärarna. Ett utbildningssystems kvalitet är aldrig bättre än kvalitén hos pedagogerna. Enda sättet att förbättra resultatet i skolor är att förbättra undervisningen. Goda resultat är möjliga bara om systemet stödjer och underlättar en hög kvalitativ undervisning. Det är några av rapportens slutsatser.
Vi måste även dramatiskt öka kvalitén och förkunskaperna av dem som söker sig till lärarutbildningen. Vi jämför Sverige ofta med Finland. Där är det svårt att bli antagen till lärarutbildningen. Bara en av tio sökande kommer in. I Sverige fyller vi inte ens alla utbildningsplatserna vilket innebär att nästan vem som helst som är behörig kommer in.
Vad betyder detta för skolledare? Satsa på kvalitet i undervisningen. För pedagogiska diskussioner, se till att man pratar pedagogik, utvärderar undervisningen och samlas kring idéer för att förbättra undervisningen. Gör det denna vecka. Det är bråttom.
